I de allra äldsta spårens tecken

De lämningar från den äldre stenåldern som vi hittills påträffat på Kanaljorden härrör från tre olika faser. Den yngsta, och kanske mest uppmärksammade, representeras av de rituella lämningarna i den forntida sjön och är ungefär 8000 år gamla. Något äldre än så, ungefär 9000 år gamla, är de boplatslämningar vi undersökt vid sjöns stränder. Under årets undersökningar kommer vi förhoppningsvis få fram mer material och kunskap kring båda dessa faser i Kanaljordens förhistoria. Om man summerar den andra veckan i fält hamnar dock de här ”yngre” lämningarna i skuggan av de fynd vi gjort som kan tillskrivas våra allra äldsta spår av människors vistelse här.

Våra äldsta fynd härrör från det som kallas preboreal tid, eller ”tiden före skogen”. För omkring 11 000 år sedan, bara några hundra år efter att inlandsisen dragit sig tillbaka från Motalatrakten, har en grupp människor vistats på Kanaljorden och lämnat efter sig spår i form av slagen flinta, kvarts och kvartsit. Bland annat har spån av både sydskandinavisk flinta och så kallad kinnekulleflinta påträffats. Fynden utgör östra Mellansveriges äldsta kända spår efter bosättning. Att vi kan vara så säkra på just de här små stenbitarnas höga ålder beror på att de är funna i ett torvlager som täckts av utsvallad sand från den tid när stora delar av Kanaljorden svämmades över då Vättern, eller Fornvättern som stadiet kallas, isolerades från havet. Lagret har på så sätt ”förseglats”, så vi kan känna oss säkra på att fynden verkligen härrör från tiden kring torvens bildande. Vi har ett par kolfjortondateringar av fröer från själva torvlagret, och en datering av sandlagret. Utifrån dessa, tillsammans med det man från kvartärgeologiskt håll känner till angående Fornvätterns översvämning (eller transgression) så vet vi att fynden kan dateras till ca 9200 f Kr.

 Flintspån
Fynd av flintspån från det preboreala torvlager som undersöktes 2010. Foto: Fredrik Hallgren.

De preboreala fynd vi påträffat tidigare härrör från den norra delen av våtmarken. Högre upp i sluttningen finns fynd av liknande karaktär, men som inte med samma säkerhet kan knytas till den äldsta bosättningen eftersom de ligger för högt för att ha överlagrats av den utsvallade sanden. Dock har vi fram till nu inte funnit några riktigt säkra spår av preboreala aktiviteter i den södra delen av undersökningsområdet. Förutsättningarna finns; ett transgressionslager från Fornvätterns tid täcker här ett tunt, lite fläckvis förekommande lager brun torv, vilket vi ju vet är avsatt under preboreal tid. Och under det finns ett lager av kalkgyttja, avsatt i en liten sjö som isolerats från Vätternbäckenet och Yoldiahavet  Kalkgyttjan borde erbjuda goda bevaringsförhållanden även för organiskt material såsom trä eller ben. 

 Framschaktad profil
Utsnitt av en framschaktad profil i den del av våtmarken vi nu undersöker. Längst ner syns den beigegrå kalkgyttja som avsatts i en liten preboreal sjö som isolerats från Vätternbäckenet och Yoldiahavet. När sjön så småningom växte igen bildades ett tunt torvlager, som kan anas som ett centimetertjockt mörkbrunt stråk direkt ovanför kalkgyttjan. Det lite mer ljusrödbruna lagret därovan består av sandblandad gyttja, där sandinslaget representerar tiden då Fornvättern bildades och området svämmades över. Foto: Fredrik Hallgren.

Så under slutet av den gångna veckan fick vi äntligen mer säkra belägg för att de preboreala aktiviteterna även omfattat denna södra del av vårt undersökningsområde! När Fredrik tillsammans med vår grävmaskinist Niklas schaktade sig ner genom lagren i våtmarken dök plötslig flera spännande fynd upp i kalkgyttjan. Ett av dessa var en liten kärna av kvarts, som vi just nu tror representerar så kallad spånteknologi (vi har ju sedan tidigare spån av flinta i det preboreala fyndmaterialet). Dessutom framkom två träbitar i samma lager, vilka vi kan se har varit bearbetade. En av dessa utgörs av en decimeterlång del av en träkäpp som är något avtrubbad i ena änden. Vi känner igen formen från flera av de träfynd vi tog tillvara i våtmarkens lite yngre lager under 2010, och tror att det beror på att käppen suttit nedstucken i marken. Träbiten låg inte helt plant i lagret utan lutade ungefär 35 grader, och det går inte att helt utesluta att den stuckits ner genom ovanliggande lager och därmed är av yngre datering. Det fanns dock ingenting runt fyndet eller i de övre lagren som tyder på detta, så vi tror ändå att det verkligen rör sig om ett föremål som hamnat i sjön under preboreal tid. Förhoppningsvis kan en kolfjortondatering av träbiten bekräfta detta definitivt. Det faktum att även organiskt material verkar finnas bevarat från preboreal tid är oerhört spännande.

 Kvartskärna  Bearbetad träbit
Kvartskärnan från preboreal tid som som påträffades i kalkgyttjan. Foto: Fredrik Hallgren. Den bearbetade träbiten med avtrubbad ände. Formen på änden är troligen ett resultat av att käppen varit nedstucken i marken. Då även detta fynd påträffades i kalkgyttjan, alldeles intill den fotade profilen ovan, tror vi att det är från preboreal tid, men det behövs en kolfjortondatering för att bekräfta detta helt. Foto: Karin Berggren.

Vi hoppas nu på att fler preboreala fynd ska dyka upp, så att vi kan få mer kunskap om denna tidiga mänskliga närvaro på Kanaljorden. Varför inte lite mer träföremål eller några djurben?

Under veckan har vi även haft besök av medlemmar i vår vänförening ”KM:s vänner” De besökte både oss och UV Östs undersökning på Strandvägen. Tyvärr kom de innan våra spännande preboreala fynd påträffades, men det fanns mycket att tala om ändå. Och så har vi hörts i radio förstås.

 Besök av KMs Vänner

Elin berättar om Kanaljorden för besökande medlemmar från vänföreningen KM:s vänner. Foto: Lisa Hartzell.

/Elin Fornander