Vikingatid och äldre järnålder i Rotebro (vecka 31)

Veckan efter midsommar slutfördes de arkeologiska undersökningarna i Rotebro. De två järnåldersgravfälten är undersökta och breddandet av väg 267 – Stäketleden/Rotebroleden fortskrider.

Som vi tidigare har berättat (se tidigare nyhetsbrev nedan) fanns det på de två undersökta gravfälten vardera omkring 15-25 registrerade gravar, men den arkeologiska undersökningen berörde inte alla dessa. På det äldre gravfältet undersökte vi totalt tio gravar och på det yngre gravfältet totalt nio gravar.

Den västra stensträngen på det äldre gravfältet. Foto: Andreas Forsgren
Den västra stensträngen på det äldre gravfältet. Foto: Andreas Forsgren.

I april och en bit in i maj arbetade vi med undersökningen av det äldre gravfältet (RAÄ Sollentuna 219). Det äldre gravfältets tio gravar utgjordes av nio brandgravar och en trolig skelettbegravning (d.v.s. en gravläggning utan föregående likbränning). Likt många gravar från äldre järnålder innehöll gravarna endast fåtaliga fynd. Förutom brända ben från den gravlagda individen påträffades lite keramik och några enstaka järnföremål, bland annat en kniv och en brodd. Skelettgraven innehöll inga spår efter den gravlagda individen då icke brända ben generellt bevaras sämre än brända ben, men en stenram av manslängd gör det troligt att det rör sig om en jordfästning. Under större delen av järnåldern var det vanligast att man brände sina döda, men skelettbegravningar i olika former förekom också.

Direkt norr om gravarna låg en rad med stora markfasta stenblock som löpte i öst-västlig riktning och föreföll utgöra en sorts naturlig begränsning för gravfältet. Norr om dessa block påträffades endast en kokgrop som dock hade en överbyggnad av sten liknande stensättningarna (gravarna).

Längs med gravfältets västra och östra sidor löpte stensträngar som fortsatte i söder utanför det aktuella undersökningsområdet. Det är möjligt att stensträngarna är del av ett hägnadssystem som återfinns på en karta för ägoinmätning från år 1701. Mer om undersökningen av detta gravfält hittar ni i det förra nyhetsbrevet (v. 18).

Det yngre gravfältet (RAÄ 109:1) under rensning, med en av stensättningarna i förgrunden. Denna stensättning visade sig innehålla en kvinnograv med en gravurna, kamfragment, ett 20-tal glaspärlor samt några broddar i koppar/kopparlegering. Foto: Andreas Forsgren.
Det yngre gravfältet (RAÄ 109:1) under rensning, med en av stensättningarna i förgrunden. Denna stensättning visade sig innehålla en kvinnograv med en gravurna, kamfragment, ett 20-tal glaspärlor samt några broddar i koppar/kopparlegering. Foto: Andreas Forsgren.

Under andra halvan av maj samt i juni var det dags att undersöka det yngre gravfältet (RAÄ Sollentuna 109). Det yngre gravfältets nio gravar utgjordes samtliga av brandgravar i form av runda eller närmast D-formade stensättningar. Av dessa var sju intakta och två skadade av sentida markarbeten. En av gravarna var halverad och låg i undersökningsområdets södra kant, det bedöms att den skadats när en elkabel har dragits i vägrenen.

Ibland påträffas i stenpackningen i sådana här gravar rundade stenar, oftast obearbetade med ibland bearbetade. Dessa rundade stenar är ofta placerade relativt centralt och ytligt i stenpackningen vilket visar att det rör sig om en medveten handling och inte en slump. Sådana stenar kallas gravklot och de indikerar att det rör sig om en kvinnas grav. På gravfältet påträffades två stycken gravklot. Vi påträffade även tre stycken underliggare, vilket är större och skålade stenar som har använts som underlag för malning av säd (t.ex. korn) tillsammans med en löpare (tänk principen mortel fast i makroformat). Två av dessa underliggare hittades i stenpackningen i en av gravarna, med den skålade sidan placerad nedåt. Den tredje underliggaren hittades ståendes lutad på högkant i ett skadat område i gravfältets västra del. Sollentuna hembygdsförening har tagit hand om de två gravkloten och en underliggare, då dessa i vanliga fall inte tas tillvara inom ramarna för arkeologiska undersökningar.

Broddar av koppar/kopparlegering från en av gravarna på det yngre gravfältet. Foto: Andreas Forsgren.
Broddar av koppar/kopparlegering från en av gravarna på det yngre gravfältet. Foto: Andreas Forsgren.

Av den fältosteologiska analysen samt av de föremål som påträffades i gravarna att döma innehåller gravarna både kvinnor och män samt minst ett barn. Även djur i form av häst, hund, får/get samt fågel har identifierats. Fynden i gravarna tillhör i de flesta fall de mer vanliga i gravar från yngre järnålder och utgörs av keramik, kamfragment, glaspärlor (se bild 4) samt nitar av järn. Anmärkningsvärt är dock den stora mängden nitar och att de låg såväl i gravarnas fyllning samt i brandlagret och även utanför gravarna. De var i många fall också synnerligen välbevarade (se bild 5). Extra intressanta är också de tre broddarna i koppar/kopparlegering som påträffades i en kvinnograv (se bild 3).

Glaspärlor från en av gravarna på det yngre gravfältet. Foto: Mattias Frisk
Glaspärlor från en av gravarna på det yngre gravfältet. Foto: Mattias Frisk.

Av fynden och utseendet på gravarna att döma kan gravarna troligen dateras till den del av den yngre järnåldern som kallas vikingatiden, ca 800-1050 e.Kr., och de gravlagda människorna har sannolikt varit bosatta på den numera försvunna gården Skillinge, vars lämningar strax söder om undersökningsområdet nu ligger under och omkring de byggnader som tillhör Sollentuna golfklubb.

Under gravfältet framkom boplatslämningar i form av stolphål och några härdar. Boplatsen förefaller fortsätta åt norr utanför undersökningsområdet och det är inte ovanligt att järnåldersgravfält är lagda ovanpå äldre boplatslämningar.

Välbevarade nitar av järn från det yngre gravfältet. Foto: Andreas Forsgren
Välbevarade nitar av järn från det yngre gravfältet. Foto: Andreas Forsgren.

Under undersökningen har vi haft besök av flera skolklasser, av Sollentuna hembygdsförening samt av allmänheten, och vi har också varit ute och besökt ett par äldreboenden i närheten för att berätta om den arkeologiska undersökningen och om järnåldern i trakten. Vi tackar alla nyfikna besökare!

Följ våra övriga undersökningar även på Facebook.

Andreas Forsgren, arkeolog och kulturarvspedagog
andreas.forsgren@kmmd.se
 
Ingela Harrysson, projektledare
ingela.harrysson@kmmd.se 
 

Järnåldersgravar i Rotebro, Sollentuna (vecka 18)

Under perioden april-juni kommer arkeologer från Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) att genomföra en arkeologisk undersökning av två gravfält från järnåldern som ligger på var sin sida om väg 267 – Stäketleden/Rotebroleden i närheten av Sollentuna ett par mil norr om Stockholm.

På de två gravfälten finns det vardera cirka 15-25 registrerade gravar, men troligen är det något fler än så som döljer sig i gräset. Den arkeologiska undersökningen kommer inte att beröra samtliga gravar, utan totalt kommer runt 10 gravar att undersökas på det ena gravfältet, och runt 15 på det andra. De äldsta gravarna är preliminärt omkring 2000 år gamla och de yngsta är omkring 1000 år gamla. Det ena gravfältet kan förmodligen huvudsakligen dateras till äldre järnålder (RAÄ Sollentuna 219) och det andra till yngre järnålder (RAÄ Sollentuna 109).

Arkeologerna kommer att gräva vid de två gravfälten ungefär fram till andra halvan av juni, och de kommer efter utgrävningen att kunna berätta mer om hur järnålderns människor levde och begravdes i trakten.

Bilden visar arkeologer som rensar stensättningar. Foto Andreas Forsgren.
Ett säkert vårtecken – arkeologer som rensar stensättningar. Foto: Andreas Forsgren.

I trakten har människor bott länge och under järnåldern var den närliggande gården i Tuna troligtvis en av de större och mer betydelsefulla gårdarna i trakten. Det är också efter den gården som socknen och så småningom hela kommunen fått sitt namn, då med förleden Sollen-. Många andra områden och stadsdelar i närheten har fått sitt namn efter gårdar och byar som har funnits i trakten under järnåldern. I det närliggande Järvaområdet är till exempel Akalla, Husby, Rinkeby, Kista och Tensta samtliga namn på sådana byar eller gårdar.

Bilden visar en grav från äldre järnålder med stenpackningen framrensad. Foto Andreas Forsgren. Bilden visar en grav från äldre järnålder. Foto Andreas Forsgren.
En grav från äldre järnåldern med stensättningen framrensad. Foto: Andreas Forsgren. En grav från äldre järnåldern. Foto: Andreas Forsgren. 

Under järnåldern begravde människorna i Skandinavien generellt sina döda nära gårdarna eller byarna där man bodde. Det var först under tidig medeltid, när kristnandeprocessen i Sverige var så gott som klar, som man började begrava människor intill kyrkorna – den nya religionens helgedomar. Under järnåldern var det vanligaste gravskicket vad som av arkeologer kallas brandgrav under hög eller stensättning. De döda brändes av sina anhöriga på ett bål tillsammans med personliga tillhörigheter, varefter man över området där branden hade stått lade stenar och jord. I vissa fall brände man sina döda på en särskilt utsedd bålplats, för att sedan flytta de förbrända resterna till gravfältet. De flesta gravarna är låga och runda, men det är inte ovanligt att det förekommer andra former, som fyrkantiga, trekantiga eller skeppsformade gravar.

Vanliga fynd i gravar från järnåldern är keramik, glaspärlor, kammar tillverkade av horn, nitar av järn samt ben från offrade husdjur. Den äldre järnålderns gravar innehåller dock generellt färre fynd än gravarna från den yngre järnåldern. Fynden och gravarnas utformning kan berätta om de personer som begravts på platsen.

I de flesta gravarna från denna tid ligger vad vi kan kalla ”vanligt folk”. Beräkningar visar att det i Mälardalen bör ha funnits omkring 4000-5000 gårdar mot slutet av järnåldern. Vanligtvis bör dessa gårdar ha haft en befolkning på mellan 8-12 personer per gård, rimligtvis en familj i tre generationer. Gravfälten från denna tid är än idag i hög grad bevarade och tusentals av dem finns att beskåda i Mälardalen.

Bilden visar Johan och Andrea, två arkeologer vid en grav som var okänd innan undersökningen började. Foto Andreas Forsgren.
Johan och Andrea poserar glatt vid en nyfunnen grav. Denna var okänd innan undersökningen började, och påträffades i undersökningsområdets utkant vid schaktning. Foto: Andreas Forsgren.

Under maj och juni kommer vi att få besök av flera skolor, och vi kommer även att åka ut till några av de närliggande äldreboendena för att berätta om undersökningarna.

 

Visningar

I juni kommer vi också att ha tre visningar öppna för allmänheten! Vid dessa datum och tider är du välkommen att besöka utgrävningen och höra arkeologerna berätta om sina fynd. Visningarna är gratis och du behöver inte veta något om järnåldern innan, alla kan följa med. Ingen föranmälan krävs.

Mötesplats är markerad på kartan nedan. Välkomna!

1/6 kl. 13.00
13/6 kl. 18.00
15/6 kl. 13.00

Bilden visar en karta med mötesplatsen för visningarna markerad.
Kartan visar mötesplatsen för visningarna. Bildredigering: Andreas Forsgren.

 

Följ våra övriga undersökningar även på Facebook

För mer information, kontakta:
Andreas Forsgren, arkeolog och kulturarvspedagog
andreas.forsgren@kmmd.se
 
Ingela Harrysson, projektledare
ingela.harrysson@kmmd.se