Undersökning av en stenåldersboplats i Norvik

Under sommaren och hösten 2018 kommer Stiftelsen Kulturmiljövård att genomföra en stor arkeologisk undersökning av en gropkeramisk boplats från yngre stenålder inför bygget av nya hamnanläggningar vid Norvik strax norr om Nynäshamn i Södermanland. Bakom bygget står Stockholms Hamn AB som behöver utöka hamnens kapacitet för främst gods. Här på sidan för Norvik kommer vi att uppdatera våra läsare och besökare med flera återkommande inlägg och nyhetsbrev om vad som händer vid utgrävningen. Klicka på nyhetsbreven eller rulla ner på sidan.

Nyhetsbrev 1
Nyhetsbrev 2
Nyhetsbrev 3
Nyhetsbrev 4
Nyhetsbrev 5

Under sommaren och hösten kommer vi i samband med undersökningen också att genomföra ett större förmedlingsprojekt med både visningar på plats (se nedan) och föredrag och mycket annat. Håll ögonen på våra kanaler (hemsida och facebooksida) de kommande veckorna för mer information kring detta.

Här kan du ladda ner en folder vi har tillverkat inför de arkeologiska undersökningarna i Norvik. I den hittar du lite information om arkeologi generellt, om stenålder på Södertörn och den aktuella undersökningen, kontaktuppgifter samt platsangivelse, datum och tider för visningar för allmänheten. Om du vill skriva ut foldern rekommenderas dubbelsidig utskrift med två sidor per ark (vilket innebär att hela PDF-dokumentet ryms på ett enda A4 som dubbelviks).

Om ni vill veta mer om Stockholms Hamn AB och byggplanerna för godshamnen i Norvik så hittar ni mer information på deras hemsida: https://www.stockholmshamnar.se/nynashamn/stockholm-norvik-hamn/

  

Visningar av stenåldersboplatsen i Norvik under sommaren och hösten 2018

Nedan hittar du tider för visningar för allmänheten på platsen för utgrävningen. Visningarna tar ca en timme, ingen föranmälan krävs och inga förkunskaper behövs. Kom ihåg kläder efter väder! Varmt välkomna!

Vägbeskrivning: Åk norrut från Nynäshamn och sväng av väg 73 vid trafikplats Norvik, mot just Norvik. Efter ett par hundra meter står det flera gråa baracker på vänster sida, där går det att parkera. En av våra arkeologer möter upp er för att anvisa parkering.

Sommarens och höstens visningar:
Söndag 22/7, kl. 13.00
Onsdag 1/8, kl. 18.00
Måndag 13/8, kl. 13.00
Torsdag 23/8, kl. 18.00
Söndag 26/8 (Arkeologidagen), kl. 12.00, 13.00, 14.00
Måndag 3/9, kl. 13.00
Måndag 10/9, kl. 18.00
Söndag 16/9, kl. 13.00
Tisdag 25/9, kl. 13.00
 
Vid frågor, kontakta Andreas Forsgren
andreas.forsgren@kmmd.se
073 810 02 90 

 

Nyhetsbrev 1 (vecka 24). Bakgrund och förundersökningen 2017

Boplatsen upptäcktes vid en arkeologisk utredning år 2008, då ett tjugotal krukskärvor samt kvarts och bergartsavslag påträffades på platsen. Vid förundersökningen år 2017 påträffades ett omfattande fyndmaterial bestående av keramik av typen Fagervik III-IV samt även enstaka skärvor av stridsyxekeramik. Även stora mängder stenmaterial av varierande typ påträffades; kvarts, grönsten, sandsten samt sydvästskånsk flinta och även förekomst av skiffer. De stora mängderna grönsten tolkades som rester efter en omfattande tillverkning av grönstensyxor. Vad gäller benmaterialet så hittades främst sälben, men även enstaka ben från fågel, fisk samt landlevande däggdjur. Inga hus, hyddor eller gravar påträffades under förundersökningen, men schaktningen var besvärlig på grund av sten, block och stubbar, så dessa lämningar kan eventuellt dyka upp under den pågående undersökningen. Här hittar ni rapporten från förundersökningen: http://www.kmmd.se/PageFiles/332/KM2017_81.pdf

Undersökningsområdet i början av maj, innan undersökningen startat. Foto: Andreas Forsgren

Undersökningsområdet i början av maj, innan undersökningen startat. Foto: Andreas Forsgren 

Längs Södertörns kuster finns ett femtiotal kända boplatser från denna tid (mellanneolitikum, ca 3300-2300 f.Kr.). I sammanhanget kan den gropkeramiska boplatsen vid Sittesta, ca 5 km nordväst om Norvik, nämnas. Det är en stor och innehållsrik boplats som har tolkats som en plats som utnyttjats under lång tid för varierande aktiviteter, inklusive kollektiva ceremonier.

Schaktning pågår! Foto: Andreas Forsgren

Schaktning pågår! Foto: Andreas Forsgren 

En bit karaktäristisk keramik. Foto: Andreas Forsgren

En bit karaktäristisk keramik. Foto: Andreas Forsgren 

 

Undersökningen just nu

I den norra delen av boplatsen har vi tagit bort det mesta av det översta marktäcket med maskin och frilagt ytan. Flera intressanta fynd har redan börjat dyka upp. Förutom den på gropkeramiska boplatser allmänt förekommande keramiken så har vi också hittat trindyxor i bergart, en vacker men något skadad flintyxa samt pilspetsar i skiffer. Yxor i flinta är inte allmänt förekommande på Södertörn, varför det var extra roligt att finna detta exemplar. Flinta är heller inte naturligt förekommande i Mälardalen utan finns främst i Sydskandinavien, varför yxan eller materialet till den har importerats till platsen. Yxorna är något vi ämnar återkomma till i kommande nyhetsbrev på hemsidan.

En vacker och välbevarad pilspets i skiffer har sett dagens ljus. Foto: Andreas Forsgren

En vacker och välbevarad pilspets i skiffer har sett dagens ljus. Foto: Andreas Forsgren 

  

Nyhetsbrev 2 (vecka 26). Skålgropar, malsten och reportage i Nynäshamnsposten

Undersökningarna i Norvik fortskrider i vackert väder.

Översikt över undersökningsområdet. Foto: Jenny Holm
Översikt över undersökningsområdet. Foto: Jenny Holm

 

Skålgropsförekomsten

Vid arkeologiska undersökningar är det inte ovanligt att det förr eller senare dyker upp något som man inte alls hade förväntat sig. I Norvik dök det upp flera skålgropar på berghällar och block vid den gropkeramiska boplatsen. Skålgropar förknippas i första hand med bronsålderns boplatser och odlingslandskap och här ligger de i direkt anslutning till en stor stenåldersboplats. Det finns inga större kända bronsåldersboplatser i närheten, inga rösen, fornborgar eller andra skålgropsförekomster i det direkta närområdet. Topografin klingar inte heller direkt bronsålder på Södertörn. En förklaring till skålgroparna skulle kunna vara att dessa är något äldre än vad vi tror och faktiskt hör ihop med boplatsen, en annan förklaring kan vara att det någonstans i någon av de närliggande dalgångarna finns en ännu icke upptäckt bronsåldersboplats. Flera tidigare upptäckta bronsåldersboplatser finns på Södertörn, och de ligger just i dalgångarna. Exempel på detta är t.ex. Åbrunna och Kalvsvik i Haninge kommun, samt de av Stiftelsen Kulturmiljövård tidigare undersökta områdena i Nödesta och Ribby i samma kommun, även om dessa snarare tillhör yngre bronsålder och äldre järnålder.

Tydliga skålgropar finns på ett flertal ställen vid undersökningsområdet. Foto: Jenny Holm
Tydliga skålgropar finns på ett flertal ställen vid undersökningsområdet. Foto: Jenny Holm

 

Malstenen

Ett annat intressant fynd är den malsten, eller underliggare, som hittades på boplatsen. Dessa malstenar är större och skålade stenar som har använts som underlag för malning av säd (t.ex. korn) tillsammans med en löpare (tänk principen mortel fast i makroformat). Mjölet har sedan använts i till exempel gröt eller i bröd. Den gropkeramiska kulturens människor har i första hand livnärt sig på jakt (t.ex. av säl) och av fiske, men detta är ett tecken på att även viss odling förekom.

En underliggare eller malsten på den plats där den påträffades in situ. Foto: Andreas Forsgren
En underliggare eller malsten på den plats där den påträffades in situ. Foto: Andreas Forsgren

 

Reportage i Nynäshamnsposten

Den 26 juni kom ett reportage om den arkeologiska undersökningen ut i lokaltidningen Nynäshamnsposten. Reportaget på webben är tyvärr låst i en betalvägg, men för er som har möjlighet att läsa tidningen online trots detta kan ni finna artikeln här: https://www.nynashamnsposten.se/skaffa-plus/uraldriga-pilspetsar-och-yxor-gravs-fram-i-norvik-blivande-hamnens-stenaldersfynd-ger-svar-pa-forntidens-gator

Trevlig sommar! 

Pilspetsar i skiffer. Foto: Jenny Holm
Pilspetsar i skiffer. Foto: Jenny Holm

 

Nyhetsbrev 3 (vecka 36)

8 000 kvadratmeter

Arbetet pågår för fullt på den gropkeramiska boplatsen i Norvik. Ungefär 8 000 kvadratmeter har schaktats fram för vidare undersökning. Vi tycker oss i detta läge kunna identifiera olika användningsområden för de olika delytorna, där det bland annat återfinns ett stenbrott (mer om detta nedan), en central boplats- och hantverksyta, en våtmarksliknande svacka med mängder av fynd (dock inga ”finfynd”) samt längst i söder en mer lågintensiv yta med få anläggningar men ett lämpligt ”hamnläge” där gissningsvis kanoter kan ha dragits upp efter ett par dagars fiske och säljakt ute på de yttersta skären.

Översikt över undersökningsområdet, fotat från Ö/SÖ. Foto: Andreas Forsgren
Översikt över undersökningsområdet, fotat från Ö/SÖ. Foto: Andreas Forsgren

  

Ett grönstensbrott, yxtillverkning och färdiga yxor

En av våra frågeställningar inför undersökningen berörde om hela processen med tillverkning av yxor finns representerad på platsen, d.v.s. från materialutvinning via ”råhuggning” och ”finhuggning” till slipning och färdig yxa. Med detta i åtanke var det mycket roligt att påträffa ett stenbrott – ett par kvadratmeter stort – i den nordvästra delen av undersökningsområdet. Ytligt påträffade vi där alltså ett markfast grönstensblock kring vilket det låg mycket ”spill” (avslag) av grönsten, samt skarpkantade mindre block i direkt anslutning till detta. Ett par knackstenar kompletterade bilden av en materialtäkt från gropkeramisk tid – här har det säkerligen utvunnits en del av råmaterialet till den yxtillverkning vi i övrigt har spår av på boplatsen. Det är troligt att det i skogsbackar runt omkring boplatsen finns fler sådana här små stenbrott, men då dessa inte behöver ligga i direkt anslutning till boplatsen blir sådana naturligtvis vanskliga att återfinna. Vi har tidigare också haft besök av geologen Joakim Mansfeld som nämner att det finns rikligt med grönstensförekomst i närområdet.

Grönstensbrottet under undersökning. Foto: Andreas Forsgren
Grönstensbrottet under undersökning. Foto: Andreas Forsgren 

Att yxor sedan tillverkats på platsen påvisas av de hundratals kilo med grönstensavslag som förekommer särskilt rikligt på den centrala delen av boplatsytan. Dessa avslag är rester efter redskapstillverkning och som sådant i hög grad stenålderns ”skräp”, men för arkeologer kan detta spill ge värdefull information om bland annat slagtekniker. Yxor påträffas ofta på de gropkeramiska boplatserna, men det tillhör inte vanligheten att man hittar spår av själva tillverkningsprocessen. Av de grönstensyxor som hittills påträffats i Norvik är den mest välbevarade en håleggad yxa som än idag skulle gå att skafta och sedan bearbeta trä med.

En grönstensyxa – kan denna möjligen vara tillverkad på plats i Norvik? Foto: Andreas Forsgren
En grönstensyxa – kan denna möjligen vara tillverkad på plats i Norvik? Foto: Andreas Forsgren

På boplatsen finns det även stenmaterial som är importerat från andra platser i det som idag kallas Skandinavien. Till detta stenmaterial hör ett par föremål i flinta, bland annat en välbevarad yxa (dock med avbruten egg (– vilken vi återfann långt efter att själva yxan hittats!). Flinta förekommer inte naturligt i Mälardalen utan har troligen importerats från Skåne eller Danmark där det däremot förekommer rikligt. En del av flintan påträffad i Norvik är en karaktäristisk fläckig flinta med troligt ursprung i Kristiandstadstraten. Det verkar också som om det generellt för östra Sverige gäller att färdiga flintföremål har förts hit – d.v.s. det handlar oftast inte om importerat råmaterial som bearbetats till färdiga flintföremål lokalt i östra Sverige. Vi har även hittat pilspetsar i skiffer, ett annat stenmaterial som inte förekommer lokalt i Mälardalen – men väl i Närke och Norrland. Mer om detta i ett senare nyhetsbrev. Människorna i Norvik hade alltså för ca 4 500 år sedan kontakter över stora områden, vi ska inte inbilla oss att det var en liten värld som stenåldersmänniskan levde i!

En flintyxa – importerad från Skåne eller Danmark där flinta av denna typ förekommer. Foto: Andreas Forsgren
En flintyxa – importerad från Skåne eller Danmark där flinta av denna typ förekommer. Foto: Andreas Forsgren

 

Stort medieintresse

Intresset från massmedia har varit fortsatt stort. Nynäshamnsposten har gjort ett extra reportage under augusti, och lokaltidningen Skärgården har också besökt oss för ett reportage. Även SR Vetenskapsradion Historia och SVT Stockholm har varit ute på plats och genomfört intervjuer.

SR Vetenskapsradion Historia 21/8 (ett längre reportage): https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1133198?programid=407

Nynäshamnsposten 20/8 (låst bakom betalvägg): https://www.nynashamnsposten.se/logga-in/stenaldersyxor-tillverkas-igen-i-norvik-efter-4-500-ars-paus-uraldrigt-hantverk-visas-pa-arkeologidagen

Tidningen Skärgården 12/8 (låst bakom betalvägg):
https://www.nynashamnsposten.se/logga-in/stenaldersyxor-tillverkas-igen-i-norvik-efter-4-500-ars-paus-uraldrigt-hantverk-visas-pa-arkeologidagen

 

Kommande visningar och Arkeologidagen

Under sommaren och hösten har vi haft och kommer också som tidigare nämnts att hålla ett flertal visningar på plats, se  inlägg ovan för datum och tider. Tre visningar återstår i skrivandets stund, nästa visning sker på måndag den 10/9 – 2018, kl. 18.00.

På söndagen den 26/8 var det Arkeologidagen över hela Sverige och under denna dag genomförde vi ett extrainsatt och välbesökt arrangemang med omkring 300 besökare. Vi erbjöd visningar av undersökningen och fynden, men kryddan under dagen för de flesta besökare stod Peter Wiking för. Peter är en stenhantverkare som tillverkar bland annat yxor enligt stenålderstekniker, en av ett fåtal i Sverige som arbetar med detta hantverk. Väl i Norvik förevisade han sitt hantverk på plats – yxtillverkningen återupptogs för en dag i Norvik efter 4 500 år!

Peter Wiking förevisar stenhantverk på stenåldersvis under Arkeologidagen. Foto: Andreas Forsgren
Peter Wiking förevisar stenhantverk på stenåldersvis under Arkeologidagen. Foto: Andreas Forsgren

 Trevlig sensommar/tidig höst! 

 

Nyhetsbrev 4 (vecka 38)

Pilar och spetskompetens

Vid undersökningen i Norvik dyker det upp en hel del intressanta fynd och en fyndkategori vi vill beröra lite närmare rör pilspetsarna i skiffer. Hittills har vi hittat omkring 25 föremål i skiffer, varav ett femtontal tämligen säkert kan definieras som pilspetsar (samt en trolig spjutspets). Detta får anses vara relativt många, vilket kanske kan bero på att vi undersöker 100 % av kulturlagret på boplatsen – något som det sällan ges möjlighet att göra vid undersökningar av gropkeramiska boplatser.

Skiffer förekommer inte naturligt på Södertörn eller ens i Södermanland. De närmaste förekomsterna påträffas i västra Västmanland (t.ex. vid Grythyttan) och i Närke. Skiffer finns också på ett flertal håll i Norrland och vid stenåldersboplatser norr om Mälaren är dessa spetsar också vanligare än vid de sydligare boplatserna.

Medan vi har sett omfattande spår av yxtillverkning i Norvik så lyser däremot spåren efter tillverkning av skifferföremål med sin frånvaro på platsen – spetsarna och de övriga föremålen borde alltså ha importerats som färdiga redskap. På samma sätt har de samtida fynden av flintyxor i östra Sverige ofta importerats från Sydskandinavien i färdigt skick. Vid Körartorpet i Närke har man tidigare påträffat en tillverkningsplats för pilspetsar liknande de vi har hittat i Norvik, men det är en av få sådana platser i Mellansverige.

Nio skifferspetsar på rad. Foto: Andreas Forsgren
Nio skifferspetsar på rad. Foto: Andreas Forsgren

Spetsarna är av varierande storlek och har troligen använts för jakt av olika typer av villebråd och bytesdjur. De allra minsta pilarna kan troligen ha använts i jakt på sjöfågel och småvilt. De större pilspetsarna kan ha använts för säljakt, men även jakt på skogslevande djur som t.ex. kronhjort och älg. Den allra största spetsen är avbruten, men har troligen fungerat som en spjutspets. 

En halv spjutspets i skiffer. Foto: Andreas Forsgren
En halv spjutspets i skiffer. Foto: Andreas Forsgren

Pilspetsar under stenåldern har tillverkats i olika typer av material. Under yngre stenålder förekommer också spetsar i flinta, men dessa är liksom skifferspetsarna tämligen ovanliga. Pilspetsar har också tillverkats av kvarts, vilket finns lokalt i Mälardalen.

Ett praktexemplar till pilspets. Foto: Andreas Forsgren
Ett praktexemplar till pilspets. Foto: Andreas Forsgren

Vi börjar se slutet…

I övrigt är det nu någon månad kvar i fält innan undersökningen avslutas, sedan vidtar ett omfattande rapportarbete. Texter ska skrivas. Fotografier väljas ut. Planritningar upprättas. Prover analyseras. Mycket av den information vi får kring en arkeologisk undersökning sker under det efterföljande kontorsarbetet. Ännu återstår dock mycket grävning och även förmedlingsarbete. Varje dag bär med sig nya fynd, senast idag (17/9) dök en välslipad tredjedel av en yxa upp. Vi arbetar också med att nysta i de anläggningar som finns på den centrala delen av ytan, i och under det ca 0,1 meter tjocka kulturlagret. Blir det till slut många stolphål, härdar, kokgropar? Kan vi identifiera mindre hus eller hyddbottnar? Detta får vi återkomma till i slutet av undersökningen.

Ett foto från en visning tidigare under sommaren. Vissa visningar har haft omkring 100 besökare! Fotografiet publicerat med samtliga medverkandes medgivande. Foto: Andreas Forsgren
Ett foto från en visning tidigare under sommaren. Vissa visningar har haft omkring 100 besökare! Fotografiet publicerat med samtliga medverkandes medgivande. Foto: Andreas Forsgren

Publik verksamhet och kommande visningar

Under sommaren och hösten har vi haft och kommer också som tidigare nämnts att hålla ett flertal visningar på plats. I skrivandets stund återstår ett föredrag på Nynäshamns bibliotek samt en visning i fält. Föredraget genomförs den 24/9 kl. 18.00 och den sista visningen i fält sker den 25/9 kl. 13.00.

Under lördagen som gick (15/9) medverkade vi på Stockholms Hamnars öppet hus och vårt bås var det troligen mest välbesökta på hela evenemanget. Den 16/9 genomförde vi också vår näst sista visning i fält, med omkring 100 besökare! Tidigare under sensommaren har vi också besökt Tallåsens äldreboende i Ösmo och berättat om stenåldern i trakten och visat upp fynd från Norvik. Vi fortsätter att få besök av skolklasser och under kommande vecka ska vi besöka kommunens SFI-undervisning. Vi tackar alla våra besökare för visat intresse.

Under sensommaren besökte vi Tallåsens äldreboende i Ösmo och berättade om de arkeologiska undersökningarna i Norvik. Foto: Andreas Forsgren
Under sensommaren besökte vi Tallåsens äldreboende i Ösmo och berättade om de arkeologiska undersökningarna i Norvik. Foto: Andreas Forsgren

 

Nyhetsbrev 5 (vecka 42) Keramik, krukor, kärl och skärvor

I tidigare inlägg har vi bland annat fokuserat på fyndmaterialet i form av yxor och pilspetsar, och nu har vi kommit till keramikens tur. Keramik förekommer ofta i mycket stora mängder på gropkeramiska boplatser, och Norvik är inget undantag. Den slutliga mängden kommer att landa på långt över tiotusen enskilda keramikbitar med en sammanlagd vikt av flera hundra kilo. Frågan om varför just gropkeramikerna lämnat efter sig så mycket keramik har dryftats av arkeologer vid ett flertal tillfällen utan att något helt tillfredsställande svar har nåtts. En förklaringsmodell gör gällande att det handlar om spåren efter rituellt hanterande och en annan gör gällande att det rör sig om skräp, helt enkelt lämningar efter trasiga kärl. Något slutligt svar lär vi inte ha sett i denna fråga.

En skärva typisk gropkeramik. Foto: Andreas Forsgren
En skärva typisk gropkeramik. Foto: Andreas Forsgren

Vid de flesta förhistoriska boplatser (utom under jägarstenålder) förekommer fynd av keramik, men inte i närheten av de stora mängder som hos gropkeramikerna. Vid bronsålderns och järnålderns gårdslämningar bland långhus och ekonomibyggnader, påträffas ett par bitar här och där. Man får ofta uppfattningen att de bitarna representerar skålen som tappades och gick sönder eller sprack vid matlagning, varpå några bitar hamnade i något av långhusets hörn eller stolphål. Annorlunda hos gropkeramikerna alltså, med keramik både ”strösslad” över ytan samt i olika deponeringar här och där.

Ett rekonstruerat gropkeramiskt kärl. Illustration: Britta Kihlstedt
Ett rekonstruerat gropkeramiskt kärl. Illustration: Britta Kihlstedt

De gropkeramiska kärlen verkar generellt ha varit ganska stora, ofta med en spetsigt rundad botten, vilket ger vid handen att de flesta kärl som vi hittar på dessa boplatser representerar förvarings- och kokkärl snarare än serveringskärl. Groparna som smyckar keramiken har helt klart ett dekorativt syfte men har troligen också fungerat som en kulturell markör inom ramarna för ett identitetsskapande.

Keramikmängden är mycket stor. Foto: Andreas Forsgren
Keramikmängden är mycket stor. Foto: Andreas Forsgren

Gropkeramikerna var en tydligt kustnära kultur där säljakt och fiske har utgjort de viktigaste beståndsdelarna i näringsfånget. Det är osäkert om de odlade överhuvudtaget, men i den mån de gjorde det var det i mindre skala och inte på de stora åkrar som idag ofta generellt förknippas med jordbruk. Eventuella odlingar låg i sådana fall snarare på mindre terrasseringar och täppor i sydvända skogsbackar och på åsarnas sluttningar. Indikationer finns på att de på vissa håll kan ha hållit tamsvin i begränsad omfattning, annars utgjorde troligen hunden (som kunde hjälpa till med jakten) gropkeramikernas enda tama djur. I inlandet fanns samtidigt en mer tydligt boskapsskötande och jordbrukande befolkning, kallad stridsxyekulturen efter de karaktäristiska stenyxor som ofta påträffas vid deras bosättningar I Norvik har vi hittat enstaka skärvor med keramik som hör hemma hos just stridsyxekulturen, vilket föga förvånande tyder på kontakt mellan de två grupperna. Kan det vara fråga om vänskapsgåvor eller varuutbyte? Tio kilo sälkött mot tio krukor odlat korn!

Natalie lyckades efter lite pusslade få ihop delar av ett kärl. Foto: Andreas Forsgren Registrering pågår. Skärvorna rengörs, vägs, och förs in i databasen. Foto: Andreas Forsgren
Natalie lyckades efter lite pusslade få ihop delar av ett kärl. Foto: Andreas Forsgren        Registrering pågår. Skärvorna rengörs, vägs, och förs in i databasen. Foto: Andreas Forsgren

I den södra delen av boplatsen påträffades en tämligen välbevarad urna, vilken plockades in i preparat. Detta innebär kortfattat att fynd som är sköra eller skadade, eller flera fynd som har en viktig inbördes placering, av arkeologerna i fält kan tas upp tas upp med den omgivande jorden i orört skick. Senare kan man på kontor eller konserveringslaboratorium fortsätta den arkeologiska undersökningen av fyndet under mer kontrollerade former. Som stöd runt jordklumpen med fyndet går det att använda till exempel gipsbindor, varpå en platta kan skjutas in under jordklumpen innan den lyfts upp. Detta förfarande innebär också att det blir enklare att ta ett prov på jorden i krukan med mindre risk för kontaminationer.

En välbevarad urna som plockades in i preparat.
En välbevarad urna som plockades in i preparat. Foto: Andreas Forsgren

 

Andreas Forsgren, publikt ansvarig arkeolog

andreas.forsgren@kmmd.se
073-810 02 90
 
Britta Kihlstedt, projektledare
britta.kihlstedt@kmmd.se