Värda att vårda
Sedan ett antal år tillbaka har våra sockenkyrkor ökat i betydelse som informationskällor. I samband med omfattande arbeten i och runt våra kyrkor har möjligheterna att dokumentera vår lokala kyrkohistoria ökat. Den antikvariska dokumentationen sker, så gott som alltid, i samband med andra arbeten som utförs i kyrkomiljön. De vanligaste arbetena är installationer av nya elkablar, olika larm samt nya värmesystem. De mest omfattande arbetena är emellertid att åtgärda fuktproblem som en del kyrkor drabbats av. De antikvariska kontrollerna som numera alltid genomförs vid sådana här typer av arbeten sker efter beslut från länsstyrelsen.
Undertecknad har haft möjlighet att utföra antikvariska kontroller i ett antal kyrkor under flera år. Arbetet har alltid gett någon form av ny information om respektive kyrka. Resultatet redovisas alltid i en rapport. Där beskrivs den nya informationen i text och i bild , vem som utfört arbetet och hur det skett. Kostnaderna för att en arkeolog skall övervaka ingreppen i och utanför kyrkan redovisas alltid. Mina första kyrkoantikvariska uppdrag genomfördes av kulturmiljöavdelningen vid Västmanlands läns museum. Efter 1 april 2006 har jag, genom Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen, fortsatt arbetet. De byggnadsantikvariska arbetena vid den här typen av kyrkoärenden handläggs av byggnadsantikvarie Helen Sjökvist (se annan plats på vår hemsida).
Några exempel som visar på hur viktigt det är att dokumentera kyrkomiljön följer nedan.
2004 genomfördes en antikvarisk kontroll vid Skultuna kyrka som är belägen strax norr om Västerås och intill Svartån. Anledningen var att fjärrvärme skulle anslutas till kyrkan. I det 1, 6 meter djupa schaktet som ledde in till sakristian framkom en del omgrävda ben men även två intakta gravar påverkades på grund av schaktdjupet.
Figur 1. Skultuna kyrka från väst. I förgrunden rinner svartån.
De två gravarna låg under en grusgång öster om kyrkans kor. Båda skeletten låg i dåligt bevarade kistor. Armarna var lagda längs efter kroppens sidor vilket tydde på att de kunde vara från tidig medeltid. Där fanns även spår efter metall vid handlederna i form av grönfärgningar. Eftersom Skultuna kyrka anses vara byggd under 1300-talet kunde alltså dessa skelett mycket väl vara äldre än den nuvarande kyrkan. Dateringar med hjälp av kol 14- metoden visade tyvärr att skeletten med stor sannolikhet var från 1600 eller 1700 talet.
Figur 2. De två gravarna som berördes av schaktningarna för fjärrvärmen.
Vid Norrby kyrka som ligger intill Sagån strax öster om Sala har tre antikvariska kontroller genomförts. Två av dessa är relaterade till fuktproblemen. Det tredje ärendet gällde kyrkogårdmurens restaurering. När schaktningar för dagvattenledningar genomfördes påträffades den gamla bogårdmuren strax utanför kyrkans östparti. En sträcka på cirka 10 meter frilades och dokumenterades. Muren var inte riktigt rak utan svängde av något mot sydväst vilket tyder på att Olof Graus teckning från 1754 över bl.a. kyrkan och bogårdmuren är korrekt återgivet. Muren var uppbyggd av delvis tuktad sten samt murad. Den kan dateras till medeltid på grund av det ljusa kalkbruket.
Figur 3. Norrby kyrka från västnordväst.
Figur 4. En sträcka av den medeltida borggårdsmuren frilades vid schaktningarna intill Norrby kyrka.
Munktorps kyrka, öster om Köping, är en av kyrkorna med fuktproblem. Här genomfördes den antikvariska kontrollen i samband med att 6 provgropar grävdes. Fyra av dem placerades inne i kyrkan. I en av groparna påträffades murrester som kan ha tillhört ett kapell som gått under namnet ”kuren”. Det revs på 1500 talet då norra sidoskeppet byggdes. I kyrkan påträffades omrörda ben. De flesta gravarna tycks finnas i kyrkans södra sida, dvs männens sida. Från den norra sidan, kvinnosidan, kan inte några gravar beläggas än. En möjlig anledning kan vara att berget ligger väldigt grunt på sina ställen under kyrkan. För övrigt kunde man konstatera utifrån två av groparna intill den äldsta delen av kyrkan, Davidskyrkan, att mängder av gravsättningar har skett. För övrigt kan nämnas den mycket vackra kyrkdörren med sin spännande ornamentik. På dörren och i fönsternischen i vapenhuset finns också tecken (bomärken?) inristade. De kan mycket väl vara pilgrimer som ristat in dem vid besök till St Davids grav.
Figur 5.Munktorps kyrka från sydväst.
Figur 6. Rest av mur, troligtvis från ett kapell med namnet "kuren" som revs när norra sidoskeppet byggdes på 1500-talet.
Figur 7. Detalj av Munktorp kyrkas dörr med järnsmiden samt inristade pilgrimsmärken.
Svedvi kyrka är belägen mellan Hallstahammar och Västerås. Här genomfördes den antikvariska kontrollen med anledning av att schaktningar för VA, åskledare samt ny värmeanläggning. Från kyrkans västvägg och norrut grävdes ett djupare schakt för diverse kablar och rör. En lång sträcka grävdes utan att något anmärkningsvärt påträffades. Det enda anmärkningsvärda var väl att det inte förekom några ben i schaktet som ändå var dryga metern djupt. Strax innanför den norra kyrkogårdsmuren förändrades bilden totalt. Här fanns på en sträcka av cirka tre meter mängder med ben. De var medvetet ihopsamlade för här fanns bara skallar, skallfragment, långa rörben, dvs ben från armar och ben. Här fanns inte några revben eller ryggkotor. Inte heller fanns de små benen från händer och fötter med i materialet. Förklaringen till den enorma mängden ben på en plats kan vara att det här har stått ett benhus. Några skriftliga belägg för ett benhus vid Svedvi kyrka finns däremot inte. Ytterligare ett resultat av undersökningarna i Svedvi är att marken under kyrkgolvet innehåller mängder med gravar. Det kunde man konstatera efter att ha handgrävt smalare schakt samt provstick med geologkäpp när golvplankor tagits bort inför kabelnerläggningarna.
Figur 8. Svedvi kyrka från sydöst.
Figur 9. Benkoncentrationen i schaktet strax söder om den norra kyrkogårdsmurens ingång i Svedvi.
Kärrbo kyrka, som ligger sydöst om Västerås, har också problem med fukten. Två antikvariska kontroller, 2004 och 2005, har genomförts i samband med provgropsgrävningar inför ett större arbete som syftade till att Kärrbo kyrka äntligen skulle få en effektiv dränering. Prosten Muncktells önskan i början av 1800 talet om en drägligare arbetsmiljö tycks äntligen bli av. För som han skrev i sin dagbok: ”Länge har varit påtänkt, att reparera den usla kyrkan här i Kärrbo. Arbete med dräneringen mm genomfördes under hösten 2006 varför rapportarbetet just har börjat. Skelettdelar för kol 14 datering har tillvaratagits.
Figur 10. Kärrbo kyrka från söder.
Figur 11. Frilagt parti av Kärrbo kyrkas norra mur.
Till sist kan nämnas något om de vanligaste fynden i de övre jordlagren , dvs strax under kyrkogolven. Naturligtvis finns benrester efter omgrävda gravar. Svedvi hade mängder med ben. Ramnäs kyrka (rapport under bearbetning) hade däremot mycket få ben under trägolvet. En annan kategori är naturligtvis mynten. De är väl för det mesta tappade men det är ibland uppenbart att de blivit instoppade i utrymmen mellan plankorna i golven men också i väggarna. Ytterligare en vanlig fyndkategori måste nämnas. Nämligen knappnålar. De hittas mer frekvent i den norra halvan, dvs den traditionella kvinnosidan, av kyrkan. Den vanligaste förklaringen varför de finns i kyrkans jordlager är att de kommer från svepningar.
Publicerade rapporter som behandlar antikvariska kontroller i kyrkor:
Alström, U,. 2004. Norrby kyrka. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljöavdelningen rapport A 2004:A37. Västmanlands läns museum. Västerås.
Alström, U., 2004. Norrby kyrka II. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljöavdelningen rapport A 2004:A59. Västmanlands läns museum. Västerås.
Alström, U., 2004. Säby kyrka. En schaktning för åskledare och dagvattenledning. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljöavdelningen rapport A 2004:A65. Västmanlands läns museum. Västerås.
Alström, U., 2005. Kärrbo kyrka. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljöavdelningen rapport A 2005:A3. Västmanlands läns museum. Västerås
Alström, U., 2005. Skultuna kyrka. Två gravar i ett fjärrvärmeschakt. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljöavdelningen rapport A 2005:A4. Västmanlands läns museum. Västerås.
Alström, U., 2005. Kärrbo kyrka II. ”Länge har varit påtänkt, att reparera den usla kyrkan här i Kärrbo”. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljöavdelningen rapport A 2005:A14. Västmanlands läns museum. Västerås.
Alström, U., 2005. Munktorps kyrka. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljöavdelningen rapport A 2005:A23. Västmanlands läns museum. Västerås.
Alström, U., 2005. Enåkers kyrka. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljöavdelningen rapport A 2005:A41. Västmanlands läns museum. Västerås.
Alström, U., 2005. Svedvi kyrka. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljöavdelningen rapport A 2005:A44. Västmanlands läns museum. Västerås.
Alström, U., 2006. Norrby kyrkas kyrkogårdsmur. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2006:38. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen. Västerås.
Alström, U., 2006. Kolbäcks och Bergs kyrkor. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2006:55. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen. Västerås.
Alström, U., 2006. Ramnäs kyrka. Antikvarisk kontroll. Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2006:61.
Alström, U., 2007. Kärrbo kyrka III. "Men som kyrkan efter reparation nu har annat skick, och förlorat sin fucktighet, kyla och drag, bekom det mig väl". Antikvarisk kontroll. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2007:2.
Alström, U., 2007. Ett brandskadat golv i Ramnäs kyrka. En kompletterande undersökning. Antikvarisk kontroll. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2007:8.
Alström, U., 2007. Malma kyrka. Antikvarisk kontroll. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2007:12.
Alström, U., 2007. Munktorps kyrka II. Antikvarisk kontroll. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2007:47.
Alström, U., 2008. Ängsö kyrka. Antikvarisk kontroll. Ängsö gård 2:8, Ängsö socken, Västmanland. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2008:4.
Alström, U., 2008. Harakers kyrka. Antikvarisk kontroll. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2008:15.
Rapporter under arbete som behandlar antikvariska kontroller i kyrkor:
Ytterenhörna kyrka
Hallsbergs kyrka
Möklinta kyrka
Medåkers kyrka
Kontakt:Ulf Alström