Under hösten 2005 undersöktes en annorlunda arkeologisk lämning i Västmanland – interneringslägret Krampen från 1940-talet. Undersökningen skedde inom ramen för projektet ”Interneringslägren för sovjetryssar i Skinnskatteberg – En glömd del av andra världskriget” som bedrivs vid Västmanlands läns museum.

Interneringslägret i Krampen grundades efter ett beslut hos Kungliga Socialstyrelsen i november 1943. Lägret var avsett för sovjetiska krigsfångar som flytt från tysk fångenskap och lyckats ta sig till Sverige. De internerade fick bidra till lägrets drift med de pengar de tjänade på olika typer av arbeten. En del av pengarna fick de behålla och muntliga uppgifter berättar om att det man helst köpte var cyklar, klockor och en kostym. Liksom vid de övriga lägren i Skinnskattebergs kommun rörde det sig framför allt om skogsarbeten och vägbyggen. En sten som kallas Ryss-stenen bär en inskrift som påminner om arbetet.

Förhoppningen var att den arkeologiska undersökningen skulle belysa de internerades livssituation samt visa lägrets rumsliga struktur och de olika byggnadernas exakta lägen. Förutom en äldre villa som fanns på platsen innan lägret utgjordes bebyggelsen av olika typer av baracker uppförda på plintar. Undersökningen visade var de olika barackerna legat och att man anlagt grusade gångar mellan dem. Vidare kunde man påvisa att det sannolikt funnits en fotbollsplan samt att någon anlagt odlingslotter eller rabatter. Bland fyndmaterialet fanns en del föremål som belyser de internerades fritid. Fyndet av ett antal filmbitar kan till exempel knytas till de sovjetiska regimtrogna filmer som enligt många muntliga uppgifter visades i lägrets samlingssal och fynden av cykeldetaljer, såsom stänkskärmar och lås, är spår efter de omtalade cyklarna.

De internerade sovjetiska medborgarna avhystes från lägret i oktober 1944. Den 10 oktober avreste de från Gävle och det är inte klarlagt vad som hände dem när de återkom till Sovjet. Efter avhysningen av de sovjetiska medborgarna internerades flyktingar av andra nationaliteter i lägret. Lägret var i drift fram till senhösten 1945.

Idag växer det tät skog där lägret fanns på 1940-talet. Endast små och spridda rester av bebyggelse såsom mindre betongkonstruktioner och fundament berättar om den period på 1940-talet då här levde uppemot 300 personer.