Mystiken tätnar om Västerås slotts historia. Ond bråd död ger sig till känna med jämna mellanrum vid vårt slotts bastanta murar. Vi vet inte vilka som ligger bakom den blodiga historien som nu håller på att rullas upp. Vem eller vilka är ansvariga för den död som mött flera personer som kommit till slottet men inte lämnat det.

Vilka var de döda som har grävts ner på borggården? Var de soldater, fångar eller bara misshagliga figurer som retade upp den spirande nationalstaten, i form av herr Eriksson tillika kung i egen hög person?

Västerås slotts oskyldiga sken bedrar.

Den första antydan till den blodiga historien kom i dagern 1925 då slottets grund förstärktes. Skelettet påträffades vid den östra fasadens norra ände på 1 meters djup. Intill den döde låg ytterligare en skalle. Minsann om vi inte redan här har ett dubbelmord på halsen. Vi kan i varje fall bestämt säga att det låg två personer intill slottets vägg.

Den makabra historien, som någon gång i tiden utspelade sig här, gjorde sig påmind nästa gång 1964. Vid trappan till landshövdingevåningen påträffades detta år ytterligare ett skelett. Lite sargat var det nog efter alla rör- och kabelgrävningar som skett under modern tid. Men här låg den döde med underkropp och skallen bevarad. Det här skelettet hade grävts ner endast en halv meter under slottets stenläggning. Det antyds i källorna att det på kraniet fanns spår av ett svärdshugg. 1964 drog man slutsatsen att den döde stupat i strid. Ingen tänkte då på att det kanske var ett lömskt bakhåll som ändade den personens liv. Det här dödsfallet måste ha hänt på plats, så man undrar; vem bär ansvaret för att ett svärdshugg ändade livet på kanske en glad typ som hade varit på fest hos dåvarande landshövding eller motsvarande. Det står redan nu klart att det var den tredje i raden upptäckta skelett som kanske i lönndom mördats och begravts vid slottet.

Men det räcker inte med det. I början av augusti i år påträffades ytterligare rester efter de blodiga händelserna som skett. Vi har fått vårt eget gästabud minsann. Utanför trappan till slottets festvåning, passande nog, kom rester efter ytterligare två personn fram vid grävningar för vattenledning. Vad som fanns kvar av de döda var endast delar av armar och rester av skallar. Hur kan vi veta att de var två personer som låg här. Jo det var enkelt. Har man två överarmsben som är olika stora så är det rimligt att det är rester efter två personer. Nu är antalet döda uppe i hela fem personer. Så vad har skett på slottet? Vi måste samla information. Kan de döda berätta något?

Javisst. En osteolog kan reda ut vilket kön de döda tillhörde. Var de gamla eller unga när de dog. Men viktigast av allt! När dog de? Dog de under samma tid eller skiljer det ett antal hundra år mellan dödsfallen. Vi får ta till den numera beprövade kol 14 metoden. Den kan datera till vilken tidsperiod någon eller något dör. Får vi olika århundraden för dödsfallen måste vi avfärda att en massmördare varit lös på slottet. I så fall tätnar mysteriet ytterligare eftersom det då kanske är fråga om olika mördare från skilda perioder.

Vi försöker att med modern teknik reda ut de skumma resterna av vår historia. Brott skall inte få löna sig. Avslutningsvis kan jag konstatera att vi har en lugn period på slottet. Vad vi vet sker inget bakom murarna överhuvudtaget som kan uppröra. Vår landshövding verkar vara en person som inte delar ut svärdshugg utanför sin entre. Han tycks föredra en verbal fäktning istället.

Det enda som oroar är spökerierna i museets bibliotek. Så man undrar ändå: När kommer nästa skelett att upptäckas på borggården.

Läs mer: Döden på borggården. En glimt av Västerås slotts historia. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning. RAÄ 232, Västerås slott, Västerås stadsförsamling, Västmanland. Ulf Alström & Margareta Boije. Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2007:59.

Kontakt: Ulf Alström