Projekt 2007 i urval


Kulturhistorisk utredning av Rudbeckianska skolans gamla huvudbyggnad

Utredningen av Rudbeckianska skolans kulturhistoriska värden har utförts på uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanlands län.

Rudbeckianska skolan har fått sitt namn efter grundaren av gymnasiet i Västerås, biskopen Johannes Rudbeckius (1581-1646 ). I mars 1623 utfärdade Gustav Adolf fundationsbrevet för Västerås Gymnasium vilket innebär att det är Sveriges äldsta gymnasium. Ritningarna till den gamla huvudbyggnaden upprättades 1852 av P.J. Ekman. Då byggnaden stod klar beskrevs det i folkkalendern Svea som; ”I sitt slag det rymligaste och vackraste inom vårt fädernesland”. Byggnadens arkitektur har drag av såväl nyklassicism som empire, helt i linje med de klassiska ideal man önskade förmedla i en skolbyggnad.

Skolområdet omkring Rudbeckianska skolan visar på ett mycket tydligt sätt på hur det svenska skolväsendet utvecklats under 1800- och 1900-talet. Rudbeckianska skolans gamla huvudbyggnad är den första läroverksbyggnaden i Sverige som planerades efter de förutsättningar som gavs genom den läroverksreform som kom 1849.  Övriga byggnadsetapper på skolområdet har en nära anknytning till skolreformer och stadens utveckling. Den framväxande industrin vid 1800-talets slut ställde nya krav på kunskaper i teknik, naturvetenskap mm. De så kallade realämnena fysik och kemi blev viktigare än exempelvis latin och grekiska, och dessa förändringar påverkade naturligtvis även kraven på ändamålsenliga skollokaler. Istället för att bygga till den gamla läroverksbyggnaden tillkom nya annex som stod klara 1904 respektive 1915.  

På samma sätt visar byggnadsetapperna på Västerås expansion som stad från och med 1800-talets mitt. På 1910-talet ökade befolkningsantalet i Västerås med 12000 personer.  Den kraftiga befolkningsökningen speglas i behovet av utbyggnader av såväl läroverket som nybyggnation av folkskolor i staden. Till en början var läroverket, nuvarande Rudbeckianska gymnasiet, enbart ämnad för pojkars utbildning men från och med läsåret 1932 – 33 omvandlades läroverket till ett samläroverk i enlighet med den generella utvecklingen i Sverige.

Rapport: Rudbeckianska skolan

Rudbeckianska skolan sedd från nordväst. Foto: Helén Sjökvist.  Rudbeckianska skolan, detalj av trappräcke. Foto: Helén Sjökvist.

Sanering efter branden i Ramnäs kyrka

Natten mellan den 30 november och 1 december 2006 brann det i Ramnäs kyrka. Under 2007 har arbetet med återställandet påbörjats. För att få bort sot och tidigare plastfärgslager från väggarna har färgskiktet frästs bort från väggarna. Detta har blottlagt 1700-tals putsen som främst baseras på lera. Även i taket har det visat sig att valven är uppbyggda med en spräckpanel med en lerklining som består av bl.a. lera och linhalm. Väggarna kommer så småningom att målas om med kalkfärg.

Det kommer även att krävas stora insatser vad gäller konservering. Såväl altaruppsats som predikstol har fått sina bemålade ytor skadade. Den norra porten som helt brann upp kommer att rekonstrueras. 

 

Stånggång vid Polhemshjulet - antikvarisk kontroll vid restaurering

Stånggången, även kallad konstgången, vid Polhemshjulet i Norberg uppfördes ursprungligen på 1870-talet men rekonstruerades till stora delar 1952-54. Endast delen mellan hjulet och vändbrottet är original. Därefter har även en större renovering genomförts 1994 då cirka 30 % av virket i stånggången byttes.

I området kring Norbergs gruvor har funnits flera vattenhjul och konstgångar, den äldsta konstgången omtalas redan 1776. När Morbergsfältet 1877 fick sin första konstgång var tekniken alltså väl beprövad. Morbergskonsten som idag är känd som Polhemshjulet, drevs med vatten från en drygt tre kilometer lång grävd kanal från Bålsjön. Från hjulet utgick sedan 1300 meter långa stånggångar till bland annat gruvområdet vid Svinryggen. Vevaxlarna på på vattenhjulets axel drev stånggångens stänger och rörelsen fortplantades via vändbrott fram till gruvorna. Vattenhjulet och stånggången var i drift fram till år 1920.

Under 2006 – 2007 har stånggången vid Polhemshjulet reparerats. Virket var i stora delar röt- och svampangripet men vissa delar, troligen de som byttes vi renoveringen 1994, var något bättre. Även dessa delar har bytts för att få längre längder på timret än vad som varit fallet tidigare.

Stånggången vid Polhemshjulet. Foto: Helén Sjökvist.  Blixtskarv på stånggången vid Polhemshjulet. Foto: Helén Sjökvist.

Vårdplan för byggnaderna i Stora Bråfors kulturreservat

Stora Bråfors i Norbergs socken utsågs i december 2006 till Västmanlands läns första kulturreservat. Gården är en bergsmansgård och i byn fanns en hytta i drift fram till 1800-talets slut. Från denna tid inriktade man sig istället mot jordbruk. Dessa båda näringar speglas fortfarande i gårdens bebyggelse.

Under hösten 2007 har Kulturmiljövård Mälardalen, på uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanlands län, upprättat en vårdplan för det fyrtiotal byggnader som finns på gården. Varje byggnad har beskrivits och inventerats avseende byggnadsmaterial och skador och förslag till underhålls och renoveringsåtgärder har upprättats. I vårdplanen har tyngdpunkten lagts på de åtgärder som behöver vidtas inom en snar framtid då vårdbehovet är tämligen stort.

Bland byggnadsbeståndet inom kulturreservatet finns förutom mangården åtminstone två ekonomibyggnader som kan dateras till 1700-talet. Ett par ekonomibyggnader torde hörröra från tiden kring övergången mellan 1700- och 1800-talet. Från 1800-talets första hälft och mitt finns ett tiotal byggnader. En dryg tredjedel av byggnadsbeståndet är byggda under 1800-talets senare hälft. Från övergången 1800-talet till 1900-talet och fram till 1940-talet uppfördes ytterligare ett tiotal byggnader.

Inventeringsmaterialet har även ökat kunskapen om den lokala byggnadstraditionen. En viktig information som framkom i samband med arkivstudier var att man i Bråfors hytta göt slaggtegel eller ”slaggostar” av dimensionen 9 x 9 x 18 tum. Slaggtegel av den storleken är också ett vanligt byggnadsämne på gården. Så kallad ”sinder”, oregelbunden skivformad slagg, användes som byggnadsämne till bland annat ”den vita ladugården” som uppfördes 1867-68. Annan information som kunde jämföras mellan arkivmaterial och bebyggelsen rörde exempelvis traditionella taktäckningsmaterial.

Stora Bråfors. Foto: Lisa Skanser. Stora Bråfors, östra flygeln. Foto: Lisa Skanser.

Bernshammars herrgård - antikvarisk kontroll vid omläggning av taket.

Mangårdsbyggnaden vid Bernshammars herrgård uppfördes år 1787 . Gården har dock betydligt äldre anor . Den första hammarsmedjan uppfördes på platsen mellan åren 1501-1508. Järnbruken i Bergslagen upplevde i slutet av 1700-talet och fram till 1810-talet en tydlig högkonjunktur. En nybyggnation av en representativ herrgårdsbyggnad kunde därmed komma till stånd på Bernshammar. 

För uppförandet anlitades byggmästaren Anders Sundström från Nyköping. Ett stort antal arbetare anlitades också, däribland hjälpsmeder, dagkarlar, drängar, torpare, landbönder, samt vandringsarbetare från Dalarna.

Enligt brandförsäkringen för mangårdsbyggnaden från 1835 var byggnaden uppförd i två våningar av furutimmer och reveterat. Taket var brutet med det övre takfallet klätt med järnplåt och det nedre med glaserat holländskt tegel. På taket fanns fyra kupor samt en frontespis som samtliga var klädda med järnplåt. 

Vid uppförandet av byggnaden hämtades mycket av materialet från andra håll. Bland annat lär spik och järnplåtar till taket ha hämtats från Gisslarbo och murtegel från Skinnskatteberg och Häggesta i Odensvi socken. De 4200 glaserade taktegelpannorna skeppades från Stockholm och kördes från Köping. Snickaren Abraham Malmborg på Bernshammar var den som fick uppdraget att göra de 160 alnar taklist som behövds för takfoten. Brukets egen klensmed fick tillverka lås, gångjärn och handtag samt beslagen till fönstren.

Vid omläggningen av taket 2007 konstaterades att takets ursprungliga, svartglaserade tegel bar stämpeln DDK. Denna stämpel finns beskriven från tegelbruket vid Kalkudden i Mariefred, ett bruk som anlades 1751 och lades ned 1949. Stämpeln DDK förekommer under en period från 1770-talet till 1795  då Didrik Duwall ägde Taxinge Näsby och Kalkuddens tegelbruk. Stämpeln kommer av Didrik Duwall Kalkudden. Bruket var på sin tid störst i Södermanlands län och hade svartglaserat taktegel som en specialitet.

Corps de logis vid Bernshammars herrgård. Foto: Helén Sjökvist.  Taktegel från Bernshammars herrgård tillverkat vid Kalkuddens tegelbruk. Foto: Helén Sjökvist.

Kontakt: Helén Sjökvist