En arkeologisk förundersökning i Girsta

Under hösten har KM utfört en större förundersökning inom en fastighet som heter Girsta utanför Nyköping. Förundersökningen föranleddes av Ostlänksbygget och har gjorts på uppdrag av Trafikverket i nära anslutning till Skavsta flygplats. Ytan omfattar bland annat två tidigare registrerade gravfält, en förhistorisk boplats och ett torp.

Uppdraget innefattade inledningsvis att kartera alla synliga lämningar. Ett urval av det som framkom vid såväl kartering som sökschaktning skulle sedan undersökas. Det har varit viktigt att förstå ytan som helhet med både äldre och yngre fornlämningar.

Inför avverkningen av ytan gjordes en kulturväxtinventering med anledning av torpmiljön. Bilden visar fläderbuskar som växte strax öster om torpgrunderna, ovanpå två av de gravar vi undersökte (grav nr 9–10). Foto Sara Bäckman.

Lång kontinuitet och samhällsklyftor
Runt undersökningsytan förekommer ytterligare gravfält och flera ensamliggande gravar. I söder finns exempelvis röseliknande storblockiga gravar, kanske från tiden kring bronsålderns slut eller förromersk järnålder, och i väster ett gravfält med några domarringar som brukar dateras till järnålderns mellersta del. Intensiteten i uppförandet av gravar har varierat över ett långt tidsspann. Området måste ha varit en viktig plats för begravningar under tusen, kanske uppemot tvåtusen, år.

Bara ett par hundra meter norr om undersökningsytan och på samma höjd i landskapet gjordes tidigare arkeologiska undersökningar åren 1990–1991. Innanför dagens flygplatsstängsel gömde sig bland annat två gårdstun och ett mindre antal gravar från äldre järnålder. På den ena gården framkom ett hela 47 meter långt långhus, medan den andra gården hade mer normalstora hus.

Gårdarna vid Girsta (ibland kallade de vid Skavsta) har i den arkeologiska litteraturen framhållits som ett av flera exempel på ett hierarkiskt skiktat samhälle i Sörmland med stora socioekonomiska skillnader. Det har därför varit spännande att se om också de nu aktuella gravarna skulle visa på liknande sociala skillnader. Även frågor om ytterligare boplatslämningar skulle framträda i anslutning till gravfältet var av intresse.

I den avverkade korridoren i landskapet ska järnvägen byggas och i detta ligger vårt undersökningsområde. I fotot blickas ut från den högst belägna, västra delen. Nedanför sluttningen fortsätter undersökningsområdet ut i åkermarken. Längre bort, längs med korridoren, ligger Skavsta flygplats. Foto Mattias Johansson.

Gravfältsundersökningen
Innan vi kom till platsen hade man räknat till ett sextiotal gravar på den nu aktuella ytan, fördelat på två gravfält. Efter undersökningen har vi kunnat kartera eller under mark tagit fram sammanlagt ungefär 125 gravar. Det totala antalet kommer av allt att döma bli ännu större när ytan längre fram i processen blir fullständigt avbanad och undersökt. Gravfältet är stort och kan representera befolkningen från ett flertal gårdar. Kanske en storgård med några underliggande enheter.

Vi valde ut fjorton gravar som undersöktes. Urvalet gjordes så att läget för de gravar som skulle undersökas spriddes ut inom ytan med olika parametrar i åtanke. Vi ville på så sätt fånga olika delar av den begravda befolkningens demografi under flera olika tidsfaser. De utvalda gravarna visade sig vara mer varierande än vi trodde på förhand.

Flacka stensättningar och resta stenar
I väster fanns ett gravfält med vad vi uppfattar som gravar från äldre järnålder. Gravfältet karaktäriserades av stora runda flacka stensättningar med en diameter på cirka 7–11 meter, men även mindre stensättningar med en diameter på 3–6 meter förekom och längst i väster fanns även en större fyrsidig grav med några resta stenar i kanten av graven och i anslutning till denna. De två gravarna som vi undersökte härifrån hade mycket prydligt lagda stenpackningar, men innehöll inga gravgömmor.

En av gravarna på den västra delen av ytan, en flack stensättning (grav nr 16) som undersöktes i sin helhet. Lodfoto Mattias Johansson.

En annan av de flacka stensättningarna på den västra delen av ytan (grav nr 27). Här banades bara en del av graven av ytligt. Foto Josefina Kennebjörk.

Högar och stensättningar från vendel- och vikingatid
I öster fanns istället vad vi uppfattar som gravar från yngre järnålder. Här låg högar och stensättningar mycket tätt. Till det yttre var de förhållandevis sammanhållna i utseendet, även om dimensionerna varierade avsevärt. Gravarna var här cirka 2–10 meter i diameter och en så stor som 15 meter i diameter. I söder noterade vi också en stensträng, det vill säga en lång rad av tätt liggande stenblock, som tydligen inramat eller avgränsat delar av begravningsutrymmet.

I gravarnas inre kunde vi bland annat se de som hade brandlager med häri placerad gravurna, men också de med skelettgravar i nedgrävt kistschakt. Skelett och kista var i regel mestadels försvunna, men kistspik bekräftade kistorna. Dessa var då orienterade framför allt i öst–västlig, men i ett fall också nord–sydlig riktning.

Här finns också andra varianter med udda stenpackningar, sådana med fler än ett brandlager, de med endast fåtalet spridda brända ben.

Några föremål har ofta följt med i graven – exempelvis kniv, pärlor, något dräktspänne och nitar. Bland benen kan vi än så länge se att åtminstone hund förekommer i materialet förutom människa. Så här långt kan gravarna i öster antas vara från vendeltid till yngsta vikingatid.

Den fyrsidiga graven (grav nr 19) längst i väster, med de resta stenarna i främre kanten (grav nr 20–21). Foto Mattias Johansson.

En av gravarna på den östra delen av ytan, en hög (grav nr 94), undersökt i sin helhet men först med norra delen sparad så att ett tvärsnitt framträdde. Foto Mattias Johansson.

Våra arkeologer Marie och Liv i färd med att undersöka en nedgrävning för en kista i botten av en av gravarna. Foto Fanny Bengtsson.

Resterna av en gravurna i ett av brandlagren. Foto Mattias Johansson.

Utsikt åt väster från de centrala delarna av ytan där en grav tagits bort. Ann rattar en drönare. Foto Fanny Bengtsson.

En pärla från en av gravarna från den yngre järnåldern. Foto Fanny Bengtsson.

Mycket omfattande boplatslämningar
Den sedan tidigare kända boplatsen låg i åkermark omedelbart öster om gravfältet från yngre järnålder. Efter omfattande sökschaktning inom undersökningsytan har det framgått att det finns boplatslämningar även under och i anslutning till de båda gravfälten. Det framgår att härdområden och boplatslämningar fanns på platsen redan före flera av de yngre gravarna. Under och i anslutning till gravarna har vi hittat grupper av stolphål som bör ha ingått i åtminstone tre förhistoriska långhus. Boplatslämningarna fortsätter också kontinuerligt ut i åkermarken öster om gravfältet med den tidigare kända boplatsen och här finns rester av ytterligare minst ett hus.

Av stort intresse är att förstå till vilken grad lämningarna även kan vara samtida med eller funktionellt knutna till gravarna. Kan vi finna spår efter rituella handlingar, till exempel tillredning av måltider vid gravläggningen?

Från dagsverkestorp till hyresbostad
I norra delen av den aktuella ytan mellan vad som uppfattas som de äldre och yngre gravarna har ett torp legat. Här finns en grund efter en torpstuga i form av en variation av en enkelstuga med murad spis. Här finns också grunden efter en mindre vinkelställd bod, en jordkällare, en större vallomgärdad avfallsgrop och flera röjningsrösen. Insprängt mellan gravarna finns också flera torpåkrar med stenröjda ytor, diken, åkerhak och fler röjningsrösen.

Torpet kan identifieras med ett Nytorp eller Nystugan, ett dagsverkestorp under Girsta som funnits på platsen från cirka 1770 och fram till 1932. Här har som regel en familj på 6–8 personer bott och verkat. På 1880-talet har stugan ändrat karaktär och gått från jordbrukande torp till att mer ha fungerat som hyresbostad för arbetare.

Några provrutor grävdes i torpstuga och bod. Fyndmaterialet från byggnaderna kan framför allt knytas till 1800-talet, men från intilliggande ytor finns avfallsmaterial som i delar bör uppfattas som något äldre.

En liten stenmursstump framför två av torpgrunderna – närmast en ekonomibyggnad och längre bort själva torpstugan. Foto Mattias Johansson.

Keramik i form av yngre rödgods från torpartiden. Foto Mattias Johansson.

Nu börjar rapportarbetet – analyserna lägger grunden för tolkningen
Under fältarbetet har vi samlat in en mängd prover som nu ska skickas på olika analyser. Grundläggande för tolkningarna av platsen som helhet är dateringar som görs genom 14C-analys från ett stort antal boplatslämningar och gravar.

Genom analyser av bland annat makrofossil, pollen, osteologi, strontiumisotoper, lipider och fosfater ges möjlighet att besvara frågor om var ifrån den gravlagda populationen kom, vad och var de har odlat, vad de har ätit, vad de har haft för boskap och husdjur och hur deras kontaktnät för handel och dylikt sett ut. Vi hoppas att analyserna kan hjälpa oss förstå de tomma gravarna och visa hur dessa har använts. Vid en förundersökning ligger mycket av fokus på att testa olika analysmetoder för att se vad detta kan ge när hela fornlämningar tas bort.

På platsen finns också en god möjlighet att se hur man över tid förhållit sig till äldre strukturer, däribland gravarna. Det gäller både när man fortfarande begravde de döda här, liksom senare under torpartid. Har man respekterat och tagit hänsyn eller av rädsla och tabuföreställningar undvikt gravarna? Eller har man istället byggt på och dragit nytta av äldre strukturer?

Nu påbörjar vi rapportskrivandet med sammanställning och analys av materialet!

Bränt benmaterial från ett brandlager i en av gravarna. Foto Mattias Johansson.