Vid museet för förhistoria i Halle (Saale) i Tyskland pågår just nu en utställning där fynd från utgrävningen av stenålderslokalen Kanaljorden i Motala ställs ut.

Utställningen handlar om schamanism under jägare-samlarstenåldern och i nutid. Schamanism är ett begrepp som används om trosföreställningen att djur och natur är besjälade, och att vissa människor (schamaner) kan kommunicera med och påverka andar och väsen. Utgångspunkt för utställningen är en kvinnograv från Bad Dürrenberg i närheten av Halle som tolkats som en schamangrav på grund av de speciella gravgåvorna.

Utställningen visar dels upp exempel på schamanism, så som den är känd i det etnografiska materialet från historisk tid, dels visas stenåldersfynd som kan tolkas i termer av schamanism. Inför utställningen har museet i Halle lånat in etnografiska föremål och stenåldersfynd från halva jordklotet, och däribland fynd från Kanaljorden! Tidigare i år åkte projektledare Fredrik Hallgren med som kurir vid en fyndtransport som hämtade fynd från Kanaljorden, och översåg monteringen av dessa på museet i Halle.

Kanaljorden i Motala
Kanaljorden i Motala grävdes ut av Stiftelsen Kulturmiljövård 2009−2013, inför Trafikverkets bygge av en ny järnväg genom Motala. Undersökningarna bekostades av Trafikverket i enlighet med beslut från Länsstyrelsen i Östergötlands län.

Vid utgrävningen påträffades och undersöktes ett rituellt fyndsammanhang i en mosse, som för 7700 år sedan var en liten sjö. På sjöns botten hade stenålderns människor byggt en stenpackning uppbyggd av tätt lagda stora stenar. Ovanpå stenpackningen i sjön lades ben från människor, tillsammans med föremål och redskap av ben, horn och sten, samt styckade djurkroppar.

Benen från människa representerar minst elva individer, tio vuxna och ett spädbarn. Från de vuxna individerna har endast enstaka ben lagts ner, främst kranier. Två av kranierna påträffades monterade på trästavar, och det är möjligt att fler av kranierna varit monterade på det sättet, för det fanns gott om trästavar på stenpackningen.

På stenpackningen i sjön hade det också lagts ner styckade djurkroppar från bland annat björn, vildsvin och kronhjort. På djurbenen syns spår av styckning med stenverktyg och benen påträffades i flera fall i rätt anatomiskt läge, till exempel ryggkotor på rad. Dessa observationer visar att det handlar om nedläggelser av färskt styckade djurkroppar med köttet kvar.

För människobenen så handlar det istället om enstaka ben, och det saknas spår av styckning. Detta talar för att de utvalda och deponerade benen från människa kommer från döda vars kroppar redan förmultnat, bara benen återstår. För människorna har man i första hand valt ut kranier utan underkäkar. För djuren handlar det tvärtom om kroppar och underkäkar men inte kranier. Man anar en komplex rituell symbolik där ben från människa och djur kompletterar varandra.

Utställningen kan ses till den 7 februari 2027
Utställningen i Halle är museets största publiksuccé hittills och har förlängts ett antal månader till och med den 7 februari 2027. Alla texter i utställningen är på tyska, men ljudguiden finns även på engelska. Utställningen är mycket sevärd och rekommenderas.

Rapporten för utgrävningen på Kanaljorden kan laddas ner från Arkivsök.