Tillbaka till stenåldersböndernas Julita
Flintspån påträffat vid årets undersökning. Slipade ytor visar att spånet är slaget från en slipad yxa. Spånets vassa eggar verkar ha kommit väl till pass för ett skärande redskap liknande en kniv. Foto: Henrik Runeson
Nu har vi startat upp den stora arkeologiska undersökningen av den tidigneolitiska boplatsen vid väg 56 nära Julita i östra Södermanland, närmare bestämt på fornlämningen L1982:5200 (ett nummer som går att söka på i Fornsök). Vi var här hösten 2020 för en stor förundersökning på båda sidor väg 56 inför en planerad breddning. År 2020 förundersökte vi två långsmala, ca 10 meter breda och 950 meter långa områden. Årets undersökningsområde är mindre, drygt 650 meter, vilket väl också måste betraktas som en lång sträcka.
Förundersökningen (som finns beskriven bland 2020 års projekt) visade på spår efter stenåldersbönderna i form av mängder av fynd och anläggningar inom hela den södra delen av området. Vi har med kol 14-metoden kunna datera kunnat datera lämningarna till tiden mellan 3800 och 3400 f. Kr. På den stora boplatsen hittade vi riktigt stora mängder av slagen grönsten, rester efter tillverkning av redskap, framför allt yxor. Men även flera färdiga yxor av grönsten påträffades. För att vara i en region där flinta inte förekommer naturligt kan sägas att vårt flintmaterial var ganska rikligt. Men det tycks som att nästan all flinta vi hittat kommer från slipade yxor. Dessa yxor har säkert fraktats till Södermanland från Sydskandinavien, för att sedan ha slagits sönder och använts som råmaterial för att göra mindre redskap med vassa eggar. Kvarts, som i regionen är helt dominerande på boplatser från äldre stenålder (mesolitikum), är på Julitaboplatsen ganska ovanligt.
De första bönderna i Sverige tillhörde den så kallade trattbägarkulturen, döpt efter en karaktäristisk form av kärl som framför allt påträffats i gravar längre söderut. Vi hittar ganska rikligt med krukskärvor med dekor av trattbägartyp. Något som tydligt visar jordbrukets betydelse på platsen är de många malstenarna av sandsten. Dessa har man som namnet antyder använt för att mala den säd man odlat. Tidigare har det också kommit förkolnade fröer av vete och korn från platsen och vi hittade brända djurben som visar att tamdjur som svin och får eller get funnits hållits. Det är också mycket troligt att flera av de ben som endast bestämts som större däggdjur kommer från nötboskap.
En liten krukskärva med trattbägardekor. Foto: Henrik Runeson
Malstenar som schaktats fram vid årets undersökning. Foto: Henrik Runeson
Vid förundersökningen kom det också på två ställen rader av stolphål som vi tolkar som rester efter mindre långhus och en oval krets av stolphål som vi i nuläget ser som rester efter någon form av hydda. Vid husen finns flera malstenar deponerade och när vi grävde rutor kring husen kom stora mängder av bränd lera, ibland med avtryck av grenar. Den brända leran är antagligen så kallad lerklining, helt enkelt rester av väggarna till huset. Leran i väggarna har bränts när huset brunnit.
Nu i maj har vi grävt i snart två veckor och vi har med maskin tagit upp schakt längs med hela den 650 meter långa sträckan. Schaktningen har gått undan bra eftersom vi under förundersökningen hade täckt stora delar av de gamla schakten med markduk och där lätt kunde ta fram ytorna från år 2020.
Markduken från förundersökningens schakt har lyfts bort och Marie, som var med på förundersökningen, visar Angelica platsen där ett av de tolkade långhusen upptäcktes år 2020. Foto: Henrik Runeson
Än så länge har vi mest grävt anläggningar och mätt in alla fynd som kommit. Vi har börjat gräva rutor och kommer snart att börja undersöka områdena kring husen med mindre rutor för att mer detaljerat kunna studera hur husen sett ut och hur de använts.
Christian och Ilona mäter och fotograferar anläggningar väster om väg 56. Foto: Henrik Runeson
Bland de fina fynd som hittills kommit i år märks några fina yxor, ett fint slaget flintspån, dekorerad trattbägarkeramik och ett flertal malstenar. Ett fynd av en typ vi inte hittat tidigare på platsen är en del av en fint slipad pilspets av skiffer. Skiffern kan antas komma norrifrån, kanske från Bergslagen.
Del av en fint slipad skifferspets. Foto: Henrik Runeson
Två grönstensyxor som nyligen påträffats. Foto: Henrik Runeson
Vi vet att fyndmängden kommer att öka drastiskt när vi börjar gräva rutor kring husen och vi ser fram emot vidare spännande resultat under grävningen som vi räknar skall vara klar precis före midsommar.
Platsen lämpar sig illa för visningar i fält, då den ligger så pass nära den hårt trafikerade väg 56. I stället har vi planerat in föredrag om undersökningen, för Julita hembygdsförening, Julita skola samt för allmänheten i Katrineholms kommun. Föredrag och skolbesök kommer att genomföras under hösten.
Vi återkommer inom kort!
Henrik Runeson
Projektledare och arkeolog
073- 810 72 09