Fullerö – en plats, många aktiviteter

Nu har lite mer än halva tiden gått för de arkeologiska undersökningarna i Fullerö norr om Uppsala! Här undersöker vi spännande boplatslämningar. Platsen är preliminärt daterad till yngre bronsålder och äldre järnålder. Hittills har vi gjort spännande fynd som keramik, flinta och bränd lera av olika slag. Några av målen som vi har är att ta reda på om det finns bebyggelse på platsen, aktiviteter och verksamheter, rumslig organisation – men framför allt försöka förstå de intressanta skärvstenslagren som upptäckts under tidigare förundersökningar.

Fullerö – vad vet vi?
Fullerö ligger strax norr om Uppsala intill E4. Området utgör ett av de mest fornlämningstäta områdena i Sverige. De kända fornlämningarna i Fullerö ligger i dalgången mellan Fyrisån och skogen, där majoriteten av lämningarna är daterade till brons- och järnåldern. Det rör sig framför allt om olika boplatser, gravar och gravfält, och skärvstenshögar.

Något som sticker ut lite i området är alla skärvstenshögar och skärvstenslager som upptäckts vid tidigare undersökningar. Ett av våra mål med vår undersökningen är att reda ut just vad dessa använts till, kan de knytas till olika aktiviteter eller hantverk? Genom att ta jordprover för bland annat makrofossila analyser och lipidanalyser kan vi få svar på många av de frågor vi har om området.

Utmanande schaktning
Schaktningen – det vill säga när vi frilägger ytan med hjälp av grävmaskin och handredskap – här i Fullerö har varit minst sagt utmanande, av flera olika anledningar. Undersökningsområdet består framför allt av två olika ytor. En större åkeryta i den norra delen där vi i större delar av området har stött på ett kulturpåverkat mörkt skärvstenslager, möjlig förhistorisk åkermark. Det lagret ville vi såklart undersöka utbredningen på, men samtidigt inte förstöra körvägar varken för maskinerna eller dumpern, vilket har lett till en del logistiska utmaningar.

Undersökningar av ytan med långschakt och 4×4 meters rutor har genererat en del intressanta fynd som löpare och keramik. Dessutom verkar det bestå av flera lager, vilket kan visa på att det odlats i flera faser på platsen. Många prover har tagits och vi får förhoppningsvis flera svar på vilka aktiviteter de forntida människorna som bodde på platsen har utfört inom området.

Översiktbild av områdets södra del med det blockiga impedimentet i övre delen av bilden och slutet av åkerytan i den nedre delen av bilden. Drönarfoto Ann Vinberg. Publicerad med tillstånd av Lantmäteriet.

Det andra svårschaktade området i vår undersökning är en skogsbacke med många stora stenblock i den södra delen av området. Där maskinen inte kom åt – vilket var många platser – fick arkeologer gå och rensa för hand. Man kan ju fråga sig, varför undersöker vi en sådan svårarbetad yta över huvud taget? Jo, det har visat sig i andra undersökningar att dessa blockrika områden många gånger innehåller intressanta fornlämningar, men att de tidigare har varit svåra att upptäcka. Det kan röra sig om boplatslämningar, men det finns också möjlighet att hitta gravar i liknande områden.

Trots den svåra grävningen i det området har vi ändå fått fram intressanta lämningar. Många av dem utgörs av olika typer av härdar och kokgropar, samt fynd som keramik, bränd lera och en bit flinta som troligen använts för att slå eld med. Allt det tyder på att det är någon aktivitetsyta där blocken kanske varit ett naturligt skydd från de starka vindarna.

Slagen flinta till vänster. Keramik till höger. Foto Sofia Sjöberg.

Spår av aktiviteter
Många av lämningarna som vi fått fram och undersökt är av typisk boplatskaraktär. Stolphål, härdar och gropar av olika slag är det vi hittar mest av. Många av lämningarna ligger spridda och bildar inget som vi kan tolka som konstruktion. På andra ställen har de istället visat en rumslig organisation och på så sätt har vi faktiskt redan nu hittat två möjliga huskonstruktioner. Därför är det kanske inte så konstigt att vi hittar spår från aktiviteter över ytan. Gropar kan innehålla avfall från exempelvis matberedning/förvaring eller olika hantverksaktiviteter. Härdar kan innehålla spår av matlagningen i form av till exempel förbrända sädeskorn eller brända benbitar. Därför fokuserar vi mycket på provtagning från dessa typer av anläggningar så att vi kan få svar på vad man haft för olika födoämnen eller material vid hantverk.

Härd. Foto Sofia Sjöberg.

Generellt är det rätt så fyndtomt, vilket inte är så ovanligt på boplatser, folk ”flyttstädade” även under förhistorisk tid. Med det sagt så har vi ändå hittat en del intressanta fynd som kan ge oss svar på vad eller vilka aktiviteter som pågått i området, bland annat keramik, löpare och obrända ben (slaktrester). Förhoppningsvis kan vi knyta dessa aktivitetsytor till de hus som vi än så länge fått fram.

Långhus med ugn
En av konstruktionerna som vi fått fram och påbörjat undersökning av är ett drygt 30 meter långt treskeppigt långhus med tre härdliknande anläggningar i mittskeppet. Två ligger i husets norra ände, medan den tredje ligger i den södra änden av huset. Baserat på husets inre konstruktioner kan det möjligen dateras till yngre bronsålder eller övergången till äldre järnålder, det vill säga cirka 500 f.Kr. eller århundrandena innan. Kanske det var här man bodde, och arbete skedde på ytorna runt omkring?

Långhus med tre möjliga härdar i mittskeppet. De röda cirklarna visar stolphål, det vill säga de mörka runda fläckar som visar var de takbärande bjälkarna till långhuset har varit placerade. De blå cirklarna visar härdarna. Drönarfoto Ann Vinberg. Publicerad med tillstånd av Lantmäteriet. Tillägg av Andreas Forsgren.

En av de anläggningar vi från början trodde var en härd började vi undersöka för några dagar sedan och den visade sig vara helt fylld med lerklining. Lerklining är bränd lera som har täckt en konstruktion, som till exempel vägg eller ugn, det leder till att leran får avtryck på ena sidan från flätat rid, halm eller grenar. Den här lerkliningen har mest troligt täckt en ugn som kanske legat i långhuset. På ena sidan syns tydliga avtryck från pinnar, medan det på den andra sidan finns spår av gräs. Vi ska fortsätta undersöka ugnen och förhoppningsvis får vi svar på om den tillhör långhuset eller inte.

Närbilder på ett urval av de bitar av lerklining som hittats. Foto Sofia Sjöberg.

Än så länge har mycket redan hänt här i Fullerö, men mer kommer, missa inte det!

Vill du veta mer om undersökningen här i Fullerö så har vi några öppna visningar för allmänheten nu i juni, ni kan hitta information om det här.

Följ oss också på sociala medier så ni inte missar uppdateringar från denna utgrävning och andra spännande arkeologiska insatser. Ni hittar oss på Facebook och Instagram.

Sofia Sjöberg, arkeolog